Introduktion
Vad handlar allt om?Bokprojekt
Vi söker skribenter till projektTankar om fritids?
Gästskribenter sökes!Pedagoger gör rätt om de vågar
Den 15 maj 2012 - av Andréas NybergPedagogiken håller på att fasas ut ur det svenska skolsystemet. I Lgr 11s 280 sidor nämns ordet ”pedagogisk” tre gånger. Varken mer eller mindre.
Visst, detta skulle kunna vittna om att pedagogiken inte bör eller ska styras centralt av regering och riksdag, utan att det är upp till envar pedagog att utöva lärandets konst.
Men vad vi har sett av de senaste årens skoldebatter är hur det pedagogiska självförtroendet bit för bit brutits ner genom skuldbeläggning och ekonomisk nedprioritering.
Det pedagogiska självförtroendet har skjutits så djupt i sank att även många verksamma inom skola och skolbarnomsorg har gått på myten om stökiga klassrum och respektlösa barn.
Lösningen på detta bekymmer har varit att detaljstyra pedagogens arbete. Fler centrala mål, mer pappersarbete i form av dokumentation och utvecklingsplaner. Mindre tid för möten med barn, det vill säga mindre tid för pedagogikens förutsättningar.
I detta pedagogiska vakuum har skolan blivit en arena för allehanda nasare att sälja in dyra modeller för hur vuxna kan skapa relation till barn. De väsentliga delar av pedagogens kunnande som politiken ansat bort ska nu köpas in i form av förenklade modeller.
Det finns många exempel på vad skolan lurats köpa in.
Problem med mobbning –Farstamodeller.
Problem med barns relationer –SET.
Problem med okoncentrerade elever –psykofarmaka.
Problem med kommunikationen till hemmet –UNIKUM.
Modeller som inte tar hänsyn till kontext, gruppdynamik eller individuell utveckling. Modeller som förutsätter att pedagogen berövats på pedagogik.
Modeller som erbjuder en snabb och enkel lösning, och där barnet förvisso placeras i centrum – men som problembärare.
Sällan pekar vi fingret inåt och funderar hur vi ska handla utifrån all vår egna teoretiska, praktiska och empiriska erfarenhet. Sällan förkovrar vi oss i ny pedagogisk forskning.
Vuxna är modell i handling, men när vi modelleras utifrån icke-pedagogiska inköpta program har vi tappat något väsentligt –medmänskligheten. Vi har avhumaniserat vår relation till barnen och där fäller vi krokben på oss själva.
I och med denna yttre påverkan av utbildningsväsendet i allmänhet och skolan i synnerhet, har synen på barn blivit ett tunnelseende.
Skolan har, styrdokumenten till trots, kommit att rikta sig mot ett snävare klientel. Normen för hur barn tillåts bete sig har slimmats i takt med organisationen.
Trots ökade medmänskliga rättigheter har ”rätt” har blivit en väldigt liten sten för barnet att balansera på.
Verksamheten planeras utifrån barnen i Bullerbyn och i periferin av tunnelseendet försvinner barn in i elevhälsa, diagnostisering, elevassistans eller specialklasser.
Visst, alla dessa insatser är nödvändiga och livsviktiga för de barn som faktiskt behöver dem. Men fler och fler barn faller förstås utanför ramen när ramen ständigt krymper.
Att rannsaka sig själv och sin del i barnets eventuella problematik borde vara det självklara, mest humana och även mest effektiva och kvalitativa sättet att skapa en lärande miljö som bygger på respekt för allas egenvärde.
Senaste flugan på marknaden är Ross W Greenes ”Vilse i skolan”. Förvisso med andra, mindre fördömande perspektiv, där den vuxnes förhållningssätt rannsakas och där dennes roll är att lära barnet de kognitiva förmågor det saknar.
Men även här finns förpliktelsen mot programmet. Metoden ska följas. Vilket förutsätter att pedagogen saknar kunnande att själv forma en relation till barnet.
”Barn gör rätt om de kan”, är Greenes motto. Rätt bra punchline.
”Barn gör rätt om de får”, är mitt motto.
Greenes tankar kan vara en bra modell för de som inte känner sig förtrogna med den pedagogiska teori vi fått genom vår utbildning.
Men jag skulle vilja se pedagoger som törs. Som litar på sig själva. Som vet att myten om kaoset i skolan inte beror på dem.
Som vågar sig på sin konstnärliga frihet utan schabloner.
Politiken ska ge oss tavelduken, pedagogiken är vår palett. Metodiken vår pensel.
Pedagoger gör rätt om de vågar.
Kategori: pedagogik ekonomi politik Ross Green mobbing unikum
Relaterat
- 2 små frågor
- Ämnesrådet i fritidspedagogik
- Det är inte tillräckligt!
- Epistel till ämnesrådet i fritidspedagogik
- Den pedagogiska prosan
- Sveriges modernaste pedagogik!
- Fritidspedagogik – ett progressivt lärande?
- S har otur när de tänker. Sponsrar fritidshemmets avveckling med 110miljoner.
- Miljöpartiet svarar...
- Underordning och reda
Inga kommentarer ännu, Du kan bli först!
LGR 11
Ett ömsesidigt möte mellan de pedagogiska synsätten i förskoleklass, skola och fritidshem kan berika elevernas utveckling och lärande.Aktuellt
Nedskärningarna av fritidshemmens resurser har varit stora under de senaste trettio åren. Idag är det nästan tre gånger så många barn per vuxen som 1980. Samtidigt känner många föräldrar oro för barnen när de är på fritids. Det framgår av Kommunals nya rapport
Vad gör egentligen en fritidspedagog och vad har yrket för status idag? I studion; Göran Karlsson - fritidspedagog i Skurup, Malin Rohlin - doktor i pedagogik vid Stockholms universitet, samt Hadar Nordin - fritidspedagog på Kungsholmens friskola i Stockholm och skapare av fritidspedagogik.se.
Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin berättar om varför Sverige behöver sina fritidspedagoger. Fritidspedagogik.se välkomnar fler åsikter från ledande beslutsfattare.
De vanligaste frågorna kring behörighetsförordningen och hur den rör fritidspedagoger. Fyll på med frågor, svar och gör korrigeringer.Insamling
Skänk en slant till insamlingen för att stödja fritidspedagogiken. Swedbank konto 8420-2, 554 103 601-7, läs mer om detta här.
Senaste kommentarerna
One Way to a Successful Inclusion
Men "Prestationsprinsen"......den blandning som du beskriver är ju precis så som det ser ut i många svenska skolor idag och det "går ju bra" enligt de styrande.....utan extra resurser......tycker som [...]
Jan StenssonOne Way to a Successful Inclusion
Handen på hjärtat skulle du vilja jobba i en skola där barnens diagnoser var allas egendom? Då menar jag inte bara lärare och pedagoger utan föräldrarna också. Det känns för [...]
Ingrid LycknertOne Way to a Successful Inclusion
Jag tycker detta är en mycket inspirerande artikel. Att med rätt resurser, men framförallt rätt och respektfullt bemötande, samt inte minst kunnande så kan många inkluderas i den "vanliga" skolan. [...]
PrestationsprinsenMorgondagens fritidspedagoger
Guess what????? En lång belysande artikel i Lärarnas tidning om förhållandet mellan skola och fritidshem och olika synpunkter på hur vi jobbar i dessa sammanhang samt lite om framtiden. Stefan [...]
Ingrid LycknertMest kommenterat
Krönika av Gustav Fridolin (30)Istället för vykort - Till Lärarförbundets förbundsstyrelse (29)
Varje satsad krona på skolan, är inget värd utan motsvarande satsning på fritidshemmet (26)
Lärartycket (22)
Backa in i framtiden? (21)
Mer Facebook
Föräldrar och fritidspedagoger mot stora barngrupper på fritids En öppen grupp som motsätter sig de allt större och fortsatt växande barngrupperna på fritids.
Fritidspedagog - världens bästa yrke För så är det!
Fritidspedagoger kräver lärarlegitimation En stor Facebookgrupp för fritidspedagoger
Fritidspedagogik.se Fritidspedagogik.se finns även på facebook.
Fritidspedagogiskt forum Ett Facebook forum för diskussioner
Fritidspedagogernas intresseförening Ett initiativ till att försöka starta en intresseförening.
Bloggar
Lärande perspektiv Ett träningsläger för en nyfiken pedagog
Fritidsinspiration En inspirationskälla för alla som jobbar på fritids!
Fritidspedagog Tankar om barn, skola, lärande och fritidspedagogikens roll däri
Barnomsorgsbloggen Vaken och medveten blogg på hugget
Krig? Fred? Frihet!
Jag köper dina idéer och håller till fyllest m om att vi behöver denna debatt. Tyvärr ges det sällan utrymme i verksamheten då vi fp allt för ofta är minoriteter,tom i [...]
@pederos